Danny i nuet

Danny Saucedo blev hela Sveriges nya flickfavorit när han 2006 fick sitt genombrott i Idol. Elva år senare har han varit med i allt från Let’s Dance till Så mycket bättre och har fått sin egen dinnershow, ”NU”, som spelas på Gothia Towers i vår. Har Danny gått och blivit folklig?

Danny säger själv att han snarare tänkt att han inte velat bli folklig. Men med Melodifestivalen når man alla vare sig man vill eller inte. Och likadant med Let’s Dance och Allsång på Skansen.
– Så ja, jag har blivit folkkär men har vuxit i mig själv genom det. Något jag har lärt mig är att man inte slutar där man börjar i alla fall, säger han.
Början för Danny var när han som 20-åring klev in till Idoljuryn och sedan slutade på en sjätteplats i programmet. Året efter toppade han singellistorna flera gånger, både i Sverige och utomlands. Med pojkbandet E.M.D. vann han en grammis.
– Själv förstod jag att jag var artist först 2008. Vi spelade med E.M.D. för 13 000 personer i publiken som bara skrek. När vi hade klivit in i turnébussen bankade de på rutorna som i ren Beatleshysteri. Då tittade vi på varandra och sa: ”Vi har nog lyckats nu”.
När Danny tittar i backspegeln inser han att han nog egentligen aldrig hade något val. Han fick en fiol och sjöng i kör när han var fem år. Och hemma sjöng de hela tiden. Han är uppvuxen med sin bror och sin bolivianska mamma – ”i en utländsk bubbla i Sverige”, som han själv beskriver det.
– Jag hade en liten identitetskris som tonåring då jag varken kände mig svensk eller utländsk. Jag var tolv år när jag förstod att midsommar var en återkom-mande grej som man firar i Sverige och att det finns vissa sånger som man sjunger varje jul. Samtidigt såg alla min mamma och sa att vi inte alls var lika och jag kände därför att jag inte tillhörde henne heller.

Hans polska pappa var frånvarande under uppväxten och musiken blev ett sätt för Danny att bli sedd, förstådd och älskad. I sin show ”NU”, som spelades med stor framgång på Hamburger Börs i Stockholm under 2017 och som våren 2018 spelas på The Theatre på Gothia Towers, tar han upp just detta.
– Det är en väldigt personlig föreställning om min uppväxt och min resa. Jag drar ned brallorna totalt på mig själv för att kunna prata rakt från hjärtat. Jag tror att man måste vara personlig och visa sig sårbar för att nå ut till människor. Jag har förklätt det som en pampig föreställning men vill egentligen väcka efter-tanke och få folk att ifrågasätta sina liv och sina val.
I dag är han och ”farsan” jättebra kompisar och Danny känner lite skam över föreställningen där pappan bara framställs som den som stack.
– Det hade kanske räckt med straffet att han förlorade min uppväxt, men han säger att det är lugnt. Vi är jättelika som personer och är intresserade av samma saker. Att ha kontakt med honom är en pusselbit som fallit på plats.
Men under uppväxten fanns en brinnande längtan att bli sedd och älskad och Danny insåg till slut att det var pappans bekräftelse han sökte.
– Eller egentligen var det väl min egen. Man måste älska sig själv först. Jag har alltid haft höga krav och är elak mot mig själv i huvudet. Har jag oproduktiva dagar känner jag mig värdelös och funderar på om jag på min dödsbädd kommer att tänka: ”Varför slösade jag bort dem?”. Men jag jobbar på att leva i nuet.

I showen som är döpt efter just det där ”nuet” som alla pratar om försöker han sätta fingret på vad det är, men talar också om var han befinner sig just nu i livet.
– Folk får lära känna mig på ett annat sätt. De har ofta en uppfattning om mig som jag inte vill bekräfta. De tänker väl på mig som glad, trevlig och lite korkad. Syftet är att visa mig själv och använda mig som ett exempel på hur dåligt eller bra det kan gå när man fokuserar på fel respektive rätt saker.
Danny sökte till Idol för att han ville att hela världen skulle veta vem han var. Han trodde då att det skulle lösa alla hans problem om han blev känd, men fick lära sig den hårda vägen att det inte var så. Efter att för andra gången ha kommit tvåa i Melodifestivalen 2012 gick Danny in i en svår depression. Han ställde in allt och flydde sedan till USA.
– Jag hade så många planer som byggde på att jag skulle vinna, så hela min värld rasade. Jag har alltid varit målmedveten och kunnat styra mitt liv dit jag velat, men nu gick det inte. Det var smärtsamt men en väldigt viktig örfil, säger han och fortsätter:
– Syftet med USA var att ”nu jävlar ska jag visa dem att jag kan”. Det var i ren ilska jag åkte och inte för att jag tyckte att det var roligt. Jag hade ett äckligt stort ego då. Men när jag väl fick skivkontrakt och skulle skriva på insåg jag att jag skulle bli ensam. Mina kompisar och min flickvän – allt det skulle spricka. Och till vilken nytta? För mer pengar och kändisskap?
Med den insikten släppte Danny återigen allt och åkte hem till Sverige. I USA hade han för första gången börjat skriva på svenska och väl hemma spelade han upp det för sin manager som gillade det.
– Jag vågade skriva musik som kom från hjärtat. Med ”Brinner i bröstet” var det som att jag lät hela världen läsa min hemliga dagbok. Jag hade panikångestattacker hela natten innan den skulle släppas. Men folk accepterade mig på svenska och jag växte.

Tron är en annan stor del av livet som har fått honom att växa. Han är uppvuxen i ett katolskt hem men har nu vänt kyrkan ryggen.
– Det finns fragment från kristendomen som jag tycker om men jag har svårt för religion och kyrkan som instans. Det som är viktigt är självkännedomen och sökandet efter sig själv. Religion har blivit som en låt med massa olika koreografier till. Alla bråkar om vilken koreografi vi ska ha fast det egentligen är låten vi ska lyssna på.

Fakta – Danny Saucedo
Ålder: 31 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Mamma, pappa, bror och fästmön Molly Sandén.
Intressen: Filosofi, teologi och laserdome.
Aktuell: Med föreställningen ”NU” på The Theatre på Gothia Towers, som spelas utvalda dagar under perioden 29 mars–5 maj.

Boka biljett till Danny Saucedos show NU här >>

 

TEXT: HANNA KLUMBIES
BILD: STEFAN EDETOFT