Emma Ziemann - In i dimman

Göteborg i november. Löv som inte för allt för länge sedan förgyllde trädens grenar ligger nu nertrampade till ett diffust mönster på asfalten. Regnet drar in. Följt av den där dimman som nästan är för tung för att hänga kvar i luften. Pumporna på Liseberg plockas bort för att snart lämna plats för tomtar och konstsnö.  Vi och världen tycks mellanlanda och ta sats inför årets slutspurt. Men allt är inte grått. Inomhus tänder vi ljus, tar fram koftor och filtar och i smyg längtar vi lite efter att det snart börjar bli socialt accepterat att dricka både glögg och julmust. Men vi är inte riktigt där än.

Kungen & drottning av italienska viner
Nu är tiden då mina tankar går till en annan plats som gjort sig känd för sina dimmiga höstar. Där huvuddruvan till och med syftar till Nebbia, dimman, som drar in i dalarna i nordvästitalienska regionen Piemonte. Nebbiolo, druvan som utgör både Barolo och Barbaresco, Kungen och Drottningen av italienska viner, men som är hela Piemontes starkast lysande stjärna.

Piemonte betyder rätt och slätt vid bergets fot. Det odlas en hel del olika druvsorter, både vita och röda i regionen, men nebbiolo är legendarisk. Det är en druva som är extremt känslig för terroir, alltså vilka förhållanden den växer i. Den kan därför ta väldigt olika uttryck beroende på vart den växer och dessutom är den känslig för dåligt väder. Detta är besvärligt då druvan tar lång tid på sig att mogna och därför ofta hänger kvar på rankorna långt efter att höstdimman drar in vilket gör att det inte är alla år som den levererar en önskad mängd druvor eller druvor av åtrådd kvalitet. Sådant hatälskar man som vinofil, ju mer krångliga årgångsskillnader och producentinformation vi måste lägga på minnet desto roligare (eller kanske inte, men det är en nödvändighet när det kommer till sådana karaktärer som Kungen och Drottningen av Piemonte).

Känns som en hästspark
Odlas den på varmare lägen, skyddade från det värsta vädret och hanteras rätt av vinmakarna förstår man varför denna besvärliga druva är värd besväret. Till sin karaktär har nebbiolo alltid höga tanniner, hög syra och en särpräglad doft som bäst kan beskrivas som tjära och rosenblad. Över tid så brukar vinerna dessutom tappa färg och ovanligt tidigt gå från blåröda till den mer tegelröda färgen som karakteriserar mer mogna viner. Med hög ålder blir de nästan orangea i tonen och de är definitivt värda att vänta på. Det är nästan det som är problemet, man kan sällan hålla sig tillräckligt länge och mycket dricks upp innan vinerna nått sin fulla potential.

Det finns stor charm i en ung nebbiolo även om den känns som en hästspark. Men kan man hålla tassarna i styr så kommer tanninerna mjukna något, syran balanseras ut och de härliga körsbärs- och rosentonerna kommer att kompletteras av de djupare mer komplexa tonerna av tjära, tryffel, höstskog, läder, kryddor… Mmmm!

En tämligen vanlig uppfattning är att det ska vara stor skillnad mellan en Barolo och en Barbaresco, men sanningen är att det är svårare än vad man tror att generalisera. Till stor del grundas de olika stilarna dock i vilken huvudjordmånen är. Här talar vi om två huvudtyper, den som jord som kallas för Tortonian är vanligare i Barbaresco och västra delarna av Barolo. Den är blåaktig, bördig och rik på kalk, märgel och sand vilket resulterar i mer parfyrmerade, eleganta och tillgängligare viner. Serralungian (tidigare helvetian) är å andra sidan mer rödaktig och mager med större andel sand- och kalksten och ger mer kraftfulla och strukturerade viner typiska för östra Barolo. Därtill bör man ta i beaktande att vinmakningen och den specifika växtplatsen för druvorna alltid kommer att spela stor roll för hur det slutgiltiga vinet blir. Men det finns ingen anledning till oro, man får prova sig fram till vad man gillar helt enkelt. Och försöka att komma ihåg vad det var, in i dimman gott folk!

Tips:
G.D. Vajra ,  Langhe Claré JC, Langhe, Piemonte, Italien 2015, Nr 99334, 139:-
Borgogno, Langhe Nebbiolo, Piemonte, Italien 2013, Nr 95027, 169 :-
Paolo Scavino, Barolo, Piemonte, Italien 2012, Nr 92314, 349 :-
Sottimano, Barbaresco Cottá, Piemonte, Italien 2011, Nr 73138, 598:-
Paolo Scavino, Barolo Bric dël Fiasc, Barolo, Italien 2006, Nr 99366, 799:-

Hälsningar Emma

Emma Ziemann är sommelier på Upper House Dining och i september tidigare i år vann hon Lily Bollinger Award och blev Sveriges bästa kvinnliga sommelier 2016.
Läs mer om Emma här >>